MENY
Eskilstuna kommun

Fattigvård i Västermo i slutet av förra seklet

av Bror-Erik Ohlsson

Sedan de kyrkliga och borgerliga kommunerna skilts å i enlighet med 1862 års författningar, erhöll varje socken å ena sidan en kyrkostämma, å andra sidan en kommunalstämma och en kommunalnämnd. Vad som tidigare betraktats som kyrkliga angelägenheter lades efter hand på den borgerliga kommunen. De största bitarna var fattigvården och skolundervisningen. Vi skall studera några kommunala aktiviteter under 1880-talet och valet har fallit på Västermo kommun.

Vi hoppas få fram att de kommunala papperna, här hämtade från stadsarkivet i Eskilstuna, har mycket att ge en bygdehistoriker, ja, lokalhistorisk forskning över huvud taget. Skolan administrerades på 1880-talet fortfarande av skolrådet, där prästen presiderade. Den tyngsta bördan för kommunen var därför fattigvården. En protokollsbok, som sträcker sig från 1883 till 1898 låter oss följa såväl stora som små händelser, vilka vittnar om åtgärder för de fattiga och synen på dem över huvudtaget.

Västermo kommun var indelad i nio fattigrotar med fattigroteföreståndare i varje: 1) Hjälmsäter, 2) Allmäningen, 3) Åltorp, 4) Värhulta eller Arninge, 5) Wij, 6) Lund och Näset, 7) Malmberga och Råby, 8) Konungsö och Vallby samt 9) Tovhulta och Åby. För några av rotarna var fattigunderhållet mycket betungande medan några kom lindrigare undan. I fattighuset hade man sju fattighjon. För dem inköptes mat, som utgjordes av ett bestämt kvantum av rågmjöl, vetemjöl, korngryn, potatis, ärtor, fläsk, kött och salt samt skummad mjölk. Maten var indelad i lotter och det bestämdes noga när de skulle tas ut. Man skulle dela ut 6 ½ lotter till de sju fattighjonen och hålla in en del av det övriga också, om det var möjligt. Till upplysning av fattighuset behövdes dessutom årligen 10 kannor fotogen.

Några fattiga bodde kvar hemma och åtnjöt ett visst fattigunderhåll. Så var fallet med den avskedade soldaten Gustaf Holm. I maj 1883 anhöll han om förhöjt fattigbidrag till sin döva 28-åriga dotter Ida, som han själv måste försörja. Men fattigvårdsstyrelsen konstaterade för det första att han var frisk och arbetsför. Vidare menade man att den döva dottern nu under sommaren kunde genom bärplockning bidraga till deras uppehälle. Därför höjdes inte bidraget mer än fem kronor till 20 kronor per år. Vid årets slut var hans sinnesbeskaffenhet dock sådan, att han måste tas om hand. Allmänningens fattigrote fick tillgodogöra sig hans pension och tillgångar.

Vidare fördelades ansvaret för honom efter gårdagens storlek (fyrk) intill dess att han kunde återkomma till sin stuga. Kostnaderna för honom beräknades till 50 öre om dagen. Hur gick det för dottern? Jo, hon skulle bortackorderas till något inom roten lämpligt hushåll, till den som ville och kunde vårda och sköta henne för billigaste pris. Roten fick ansvara för detta men kunde efteråt påräkna bidrag av allmänna medel. Vidare skulle roten anskaffa kläder åt henne för 15 kronor. För allmänningens rote var detta en tung börda. Man visste att frågan om fattigunderhåll kunde prövas av länsstyrelsen.

Sådana prövningar var synnerligen vanliga vid denna tid. Och man kände till att G Holm och hans dotter Ida tidigare hade bott på Arninge gård, där han varit soldat och haft sin huvudrote. Borde inte försörjningsbördan flyttas dit? Men Västermo fattigvårdstyrelse visste bättre. F d soldat Holm var just nu kyrkoskriven inom Allmänningens rote. Därför var en ändring inte möjlig. Gustaf Holm blev alltså fattighjon hos denna rote intill sin död 1894. Och samma rote ålades sedermera att erlägga 150 kronor i årsavgift för dottern Ida. Så skedde till hennes bortgång 1899.

Genom fattigvårdstyrelsen papper kommer man de människor nära inpå livet, som var utslagna av samhället. Behandlingen av de fattiga i Västermo var säkerligen inte sämre men heller inte så mycket bättre än på andra håll.

Artikeln har tidigare varit införd i Eskilstuna Kuriren den 21 september 1979 och även tryckts i ur Arkivgömmorna av Bror-Erik Ohlsson (Eskilstuna, 1982)

Arkivfakta

Uppgifterna till artikeln är hämtade ur Västermo kommun. Fattigvårdsstyrelsens arkiv som omfattar handlingar mellan åren 1862 och 1951. Arkivet består av totalt 37 volymer, eller 1,20 hyllmeter. 

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Kontakt

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider
Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna