MENY
Eskilstuna kommun

Nyfikne Axel på världsutställning i Paris

av Tomas Carlberg

Den stora världsutställningen i Paris år 1867 lockade många tusental utländska besökare till det franska kejsardömet. En av dem som reste dit var Axel W Karlsson, lärare vid Tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna.

Axels berättelse om nya och intressanta konstruktioner finns bevarad på Eskilstuna stadsarkiv. Det är en omfångsrik, välskriven redogörelse som illustrerats av författaren själv.

Eskilstuna var år 1867 ännu inte representerad bland världsutställarna, men staden var med i Paris som observatör genom Axel W Karlsson. Vad fick läraren se? Hade informationen från resan någon påverkan på Eskilstunas industri? För att om möjligt få svar gjordes en sökning inom och utom arkivet.

Festlig ”segerprakt”

Världsutställningen var en enorm händelse. Vill man veta mer om fenomenet kan man läsa i Uppsaladoktoranden Anders Ekströms bok ”Den utställda världen” som finns på stadsbiblioteket i Eskilstuna. Där beskrivs Parisutställningen 1867 med bland annat följande ord:

”Huvudbyggnaden omgavs av ett vidsträckt parkområde med ett stort antal mindre paviljonger och kiosker. […] På Marsfältet fanns även nationella restauranger och nöjesattraktioner, liksom konstfulla trädgårdar och blomsterarrangemang. I den stora utställningshallen låg tonvikten som brukligt vid teknik och industri [---] Parisutställningen 1867 omgavs av en festlig yra och `en segerprakt utan like´. Kejsardömet stod på höjden av sin makt, Napoleon III uppträdde som `Europas behärskare´, och från världens alla hörn kom höga dignitärer för att betyga sin vördnad och delta i den utsvävande och glänsande `orgien´ [---] publikt kunde organisatörerna räkna in en framgång som överträffade alla tidigare resultat.”

I fråga om omfång överträffade världsutställningen de som tidigare genomförts i London (1851 och 1862), New York (1853) och Paris (1855).

Ingenjör och lokalpolitiker

Axel W Karlsson var utbildad ingenjör och arbetade sedan 1860-talets början som lärare vid föregångaren till dagens Rinmansgymnasium. Det var en ännu relativt ung man som gjorde resan till Paris 1867. I november samma år invaldes han i stadsfullmäktige i Eskilstuna. Den nyvalde ledamoten lämnade inte sina politiska uppdrag förrän 27 år senare, då han avgick som vice ordförande för fullmäktige. Mellan åren 1877-1902 tjänstgjorde han som rektor vid Tekniska söndags- och aftonskolan.

Det var många blickar som riktades mot Paris under våren 1867. Tidningen Eskilstuna Allehanda kunde (med två veckors fördröjning!) skildra invigningen av världsutställningen den 1 april - ”öppnandet af denna exposition, som förmenas skola göra epok i verldshistorien”. Under sommaren beskrevs sedan tilldragelserna i Paris för Eskilstuna Allehandas läsare i återkommande, nästan helsideslånga artiklar, av signaturen Gregorius, den korrespondent från Göteborgs-Posten som anlitats för tillfället.

Kompletta årgångar av Eskilstuna Allehanda finns att läsa på mikrokort hos stadsbiblioteket, men att hitta någon uppgift om Axel Karlssons resa är inte lätt. Förmodligen är det endast omnämnt som notis, och följderna av resan får därmed spåras vidare på annat håll.

Respengar från Kunglig Majestät

Den 17 maj 1867 beviljade Kongl. Maj:t reseunderstöd till läraren Karlsson, som reste på sommaren på uppdrag av Tekniska söndags- och aftonskolans styrelse. Han fick se mängder av utställningsobjekt och inhämtade också information om undervisningsmetoder hos olika länders skolor som var representerade i Paris. Just den del som handlade om utbildning tycks ha intresserat honom särskilt. Tekniska skolans utsände rapporterade senare om detta i sin handskrivna bok om 89 sidor, som nu finns i Rinmansskolans arkiv på stadsarkivet. Där kan vi se skisser och läsa om dåtidens främsta alster i form av
- lås
- eggjern (yxor m m)
- en kombinerad förskärarkniv och sax
- nya modeller av skridskor från Tyskland och Amerika
- franska skruvstycken
- en amerikansk borrställning
- engelsk synålstillverkning

När det gäller skridskorna förefaller moderniteten i dag vara tämligen barock. Finessen bestod i att man i stället för att använda remmar kunde spänna fast foten med andra medel. Axel hade följande att berätta:

”På de från Würtemberg exponerade skridskor […] var vid plåten, som omslöt bakre delen av klacken, fästadt ett stift, som bakifrån intrycktes i klacken, under det att framför klacken var en uppståndare med två stycken stift, hvilka, då uppståndaren förmedelst en skruf fördes bakut, inträngde i främre delen av klacken och fästade denne stadigt vid skridskon.”

Enligt den tidens synsätt var de nya skridskorna ”mycket viga att påsätta” och hade även fördelen att de ”ej på något sätt klämma foten”.

Bland låsen var det framförallt en nyhet som fångade Axels intresse. De så kallade Chubbska låsen, som ansågs vara de bästa på marknaden, kunde nu förses inte bara med lösa och utbytbara delar utan dessutom med ett nyckelax som var möjligt att förändra. Allt för att förhindra utnyttjandet av nyckelkopior.

Synålar värda tusentals riksdaler

Kanske hade Axel Karlsson något i kikaren när han ägnar 13 sidor åt att beskriva tillverkningskedjan vid produktion av synålar. En lönsam nålfabrik i metallstaden Eskilstuna?

Över hundra fabrikanter och tiotusen arbetare fick enligt uppgift sin försörjning från synålar i England.
”Då stora qvantiteter af synålar årligen införas från England och Tyskland och ännu ingen synålsfabrik finnes hos oss, så vill jag beskrifva huru denna fabrikation bedrifves hos Michael F. Marrall i Manchester, en af Englands förnämsta fabrikanter i denna väg.” skriver Axel och avslutar sin exposé med att hänga ut ett köttben: ”Det påstås, att stål av tio Riksdalers värde lemnar material till nålar af 700 Riksdalers värde”.

Kanske var det ändå inget Eskilstunaföretag som nappade på affärsidén.

En nyhet inom ritkonsten

Världsutställningens innovationer kom säkert som en frisk fläkt för Axel Karlsson. Men troligen var mötena med lärarkollegor från andra länder lika inspirerande. I alla fall skulle det förvåna om inte Axel såg till att man började tillämpa den nya engelska pedagogiken inom ritkonsten även hemma i Eskilstuna.

Fram till år 1867 hade de tekniska eleverna fått ägna åratal åt att kopiera avbildade mallar, innan de fick gå vidare till nästa steg, när de skulle lära sig den grundläggande färdigheten att göra ritningar. I Axels berättelse uttrycks önskan om ett annat undervisningssätt:

”Nu har man börjat använda en helt annan metod, i det man resonerar sålunda: ritkonstens ändamål är att på ett plan afbilda ett upphöjdt föremål, så, att man får en tydlig föreställning om dess form och utseende och derföre bör äfven undervisningen i detta ämne börjas med aftecknande af verkliga föremål och ej af plancher (…)”.

Ett framsteg, det också.

Industrimän till nästa världsutställning

Intresset för exportmöjligheter ledde till att Eskilstunas industri fanns representerad vid de världsutställningar som följde efter Paris, så till exempel i Philadelphia år 1876 där eskilstunaborna August Stenman och Magnus Brunskog knöt kontakter och gjorde affärer.
Stenman, son till industrimannen F A Stenman, grundade så småningom låsjätten ASSA. Brunskog vistades en längre tid på den amerikanska östkusten, och utformade senare Tunafors fabriker efter förlagor därifrån.

1860-talets direktionsprotokoll från Tekniska söndags- och aftonskolan finns inte bevarade i Rinmansskolans arkiv. Därför får vi lov att gissa oss till hur direktionen såg på uppdraget och hur man använde de upplysningar Parisresenären hade med sig hem.

Axel W Karlssons berättelse är hur som helst en arkivhandling som är intressant i sig.
Den är resultatet av en speciell resa – ett unikt dokument bland många ur arkivgömmorna.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Kontakt

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna