MENY
Eskilstuna kommun

Fattigvården

av Nils Mossberg

Först genom 1847 års fattigvårdsförordning (nya förordningar kom 1853 och 1871) får fattigvården en likartad reglering över hela landet. Enligt förordningen skulle varje socken på landet och varje stad eller köping lämna ”nödtorftig” vård till invånare som hade dålig arbetsförmåga och saknade alla möjligheter att skaffa sig själva försörjning. Hur fattigvården skulle organiseras på det lokala planet var förbehållet sockenstämman. Efter 1863, då kommuner infördes i Sverige, övertogs ansvaret av kommunalstämmorna på landet och stadsfullmäktige i städerna. För att verkställa besluten skulle det finnas en fattigvårdsstyrelse. Styrelsens arbetsuppgifter kunde även skötas av kommunalnämnden.

Den som hade hemortsrätt, det vill säga hade vistats minst tre år i en kommun utan att få något understöd, hade rätt till fattigvård från kommunen. Understödet skulle endast täcka de nödvändigaste behoven hos den fattige. Om den fattige kunde arbeta det minsta lilla, eller misstänktes kunna arbeta i framtiden, kunde fattigvårdsstyrelse antingen kräva att få tillbaka understödet eller låta den fattige arbeta av understödet. Fattigvårdsstyrelsen hade även husbonderätt, det vill säga samma rättigheter som en far hade gentemot sin son eller en bonde gentemot sin dräng, över dem som hade full fattigförsörjning.

Fattigvård kunde ges på många olika sätt. Till exempel genom så kallad sockengång, det vill säga den fattige fick gå från gård till gård och på varje gård få en eller ett par dagars uppehälle. En annan form av fattigvård, som i första hand användes på minderåriga barn, var utackordering. Fattigvårdssamhället skulle nämligen även se till att barnen ”christligen uppfostras och undervisas” förutom att ge dem mat och husrum. Detta sköttes bäst om barnen fick komma till en familj. De svåraste fallen – gamla, sjuka och sinnesslöa – togs om hand i fattighusen.

Från 1700-talets senare del blev det allt vanligare med arbetsinrättningar, där de fattiga fick arbeta för sitt uppehälle. Vanligast var att de fick arbeta med jordbruk. Det normala understödssättet var emellertid bidrag, antingen i penningar eller in natura. Penningstödet blir allt vanligare ju längre fram i tiden vi kommer. Tiggeri, eller bettleri, var strängt förbjudet. 

Fattigvårdstyrelserna försörjde direkt eller indirekt mängder med personer. År 1874 var 380 personer inskrivna i Eskilstuna stads fattigvårdsstyrelses liggare. Av dessa bodde 31 på fattighus eller i stadens arbets- och fattigvårdsinrättning där de fick både logi och kost. 162 barn var utackorderade och 10 personer vistades på sjukhus på fattigvårdens bekostnad. Sammanlagt kostade fattigvården 14 758 kronor och 96 öre. Värdet för en persons fulla försörjning under ett helt år beräknades till 125 kronor.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.
Tisdagar-onsdagar 10.00-12.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna