MENY
Eskilstuna kommun

Fattighusen i Eskilstuna

av Nils Mossberg

Någon egentlig fattigvård kom inte till stånd i Eskilstuna förrän mot slutet av 1700-talet då stadens första fattighus byggdes. Detta trots att det redan i 1624 års hospitalsförordning sägs att det i varje församling skulle finnas en fattigstuga. Eskilstuna var emellertid inte ensamt, överhuvudtaget var det var inte förrän under 1700-talet som fattigstugbyggandet tog riktigt fart i Sverige. Med tanke på att Eskilstunas befolkning ännu så sent som 1761 endast uppgick till 291 invånare så kunde nog fattigvården lösas utan att ett särskilt hus uppfördes.

Eskilstunas första fattighus låg i hörnet av Nygatan och Kyrkogatan (kvarteret Vildrosen). Exakt när det uppfördes vet ingen, men det nämns i en husförhörslängd från år 1779 och på 1783 års karta har gården beteckningen ”staden och landets gemensamma fattighus”. Fattighuset var alltså gemensamt för staden och de båda landsförsamlingarna Fors och Kloster. Huset hade åtta platser, varav staden ansvarade för två och Kloster och Fors sex. Från en visitation år 1801 finns en bra beskrivning av huset: huset var nio meter långt och sex meter brett och hade sex knutar. Det vill säga det var en enkelstuga med förstuga och kammare. Gården var omgiven av ett plank och inne på gården fanns en liten trädgårdstäppa där man kunde odla potatis och rotfrukter. Vid visitationen befanns huset vara så fallfärdigt att det var i omedelbart behov av reparation.

I början av 1800-talet växer Eskilstunas befolkning starkt. 1815 består befolkningen av omkring 2 000 personer. Befolkningstillväxten leder till att staden måste ta hand om fler fattiga än tidigare. Därför köper staden år 1817 garvaregården där nio personer kunde få plats. Huset är troligtvis identiskt med det hus som än idag finns på Köpmangatan 45. Det nya fattighuset förestods av en sköterska och till gården hörde en liten vret. 

Befolkningen fortsatte att öka. År 1845 var den uppe i 3 500 personer och missväxt och hög alkoholkonsumtion hjälpte till att hålla fattigdomen uppe. Därför invigdes i no-vember 1845 Eskilstunas arbets- och fattigvårdsinrättning. Medel till inrättningen anslogs av 1841 års riksdag och staden köpte tomterna nr 283 och 285 av Olof Heljestrand för att kunna bygga inrättningen. Institutionen låg i hörnet av Rademachergatan – Drottninggatan. På samma plats som brandstation ligger på idag.

Arbets- och fattigvårdsinrättningen omfattade sex byggnader. Efter Rademachergatan låg ett större tvåvåningshus, där en flickskola inrättades på övervåningen. Vid Drottninggatan låg ”stora fattigvårdsbyggningen”, det vill säga ett cirka 25 meter långt teglat korsvirkeshus i två våningar. I byggnaden längs Drottninggatan fanns en smidesverkstad och sju bo-stadsrum. Dessutom fanns en 25 meter lång länga med bodar, ett avträdeshus och nere vid ån bagarstuga, brygghus och badrum.

Syftet med arbets- och fattigvårdsinrättningen var att skapa sysselsättning åt arbetslösa och ”vanartiga lättingar”. Vid invigningen fanns det plats för ett 40-tal personer.

Fors och Klosters fattighus i hörnet av Nygatan - Kyrkogatan. Foto: Anna-Britta Nilsson, Eskilstuna stadsmuseum.

Nu behövde inte staden vare sig de två platser man hade i Klosters och Fors fattighus eller fattighuset vid Köpmangatan. Båda avvecklades efter någon tid. Det dröjde emellertid inte länge innan de fattiga blev trångbodda igen. En ny utbyggnad behövdes. I december 1884 antogs ett förslag till en ny arbetsinrättning ritat av I W Kajerdts. Stadsfullmäktige anslog 35 000 till bygget och ett nytt tvåvåningshus av sten kunde tas i bruk i september 1886. Huset byggdes med långsidan utmed Drottninggatan. Hela anstalten rymde nu 80 personer, men redan efter fem år visade sig utrymmena otillräck-liga.

År 1890 byggde man på en våning, så att anstalten nu rymde 150 personer. År 1900 utökades anläggningen ytterligare genom att man uppförde en så kallad dårstuga intill huvudbyggnaden.

Fattighus i Kloster och Fors

Även i stadens närområde – socknarna Fors och Kloster – steg invånarantalet kraftigt. Ända fram till 1848 hade staden två platser i landsförsamlingarnas fattighus. När nu staden hade en ny arbets- och fattigvårdsinrättning behövde den inte platserna längre, vilket underlättade något för landssocknarna. De två extra platserna förslog dock inte länge. År 1853 beslutade sig de båda församlingarna för att uppföra varsitt nytt fattighus. Husen uppfördes på en gemensamt ägd tomt vid Kyrkogatan. Kloster församling byggde först och kunde inviga sitt nya fattighus 1855. Fors blev klar med sitt året efter. Varje hus hade plats för tolv personer.

Fors och Klosters gemensamma fattighus. Foto: Anna-Britta Nilsson, Eskilstuna stadsmuseum.

Befolkningen ökade som sagt rejält från mitten av 1800-talet. Mellan 1865 och 1905 mer än femdubblades Fors be-folkning, från 1 518 personer till 8 177. Klosters befolkning ökade under samma period från 1 418 invånare till 4 548. Det vill säga en ökning med mer än tre gånger.

Tacktorps fattiggård. I förgrunden syns föreståndarparet Pettersson. Foto: Eskilstuna stadsmuseum.

Fattigfrågan var ständigt aktuell och redan på 1870-talet började de två landsförsamlingarna fundera på att uppföra mer tidsenliga anläggningar. Fors socken blev klar först. År 1889 köpte man gården Tacktorp för 22 000 kronor. Gården byggdes ut med en ny stor gulbrun fattigvårdbyggnad som stor färdig för inflyttning i juli året därpå. Gården hade en anställd föreståndare och några personer som ansvarade för de intagnas vård. Arbetet på gårdens jordar sköttes dels av de intagna, dels av en avlönad dräng och en piga. Hjonen arbetade även åt andra genom beställningsarbeten och dagsverken. 

Klosters kommun följde efter några år efter då de 1893 köpte hemmanet Balsta för 21 500. Där uppförde de bland annat en sjukstuga i timmer, brygghus, svinhus, stall, ladugård, loge och lider. En föreståndare – den 33-årige Conrad Pettersson – med familj samt en dräng och en piga anställdes för att sköta de fattiga och gården. Första året bodde 15 personer på Balsta.

På Balsta, som uppfördes år 1917, fanns det plats för 300 personer. Foto: Eskilstuna stadsmuseum.

Staden och landskommunerna får gemensam fattigvård

År 1907 slogs det tre kommunerna Eskilstuna stad samt Fors och Klosters landskommuner samman till en gemensam kommun – Eskilstuna stad. Någon inverkan på fattighusen fick sammanslagningen till en början inte. Balsta, Tacktorp och stadens arbets- och fattigvårdsinrättning fungerade som tidigare fram till första

världskriget. Därefter centraliserades all fattigvård till Balsta, där det uppfördes en modern anläggning med plats för 300 personer. Anläggningen stod färdig den 1 april 1917. Stadens gamla fattigvårdsinrättning gjordes under några år om till nödbostäder och år 1919 byggdes den om för att bli brandstation. Tacktorps fattiggård köptes 1936 av en privatperson och själva fattigvårdbyggnaden revs i början av 1970-talet.

Arkivfakta

Uppgifterna om fattighusen är i huvudsak hämtade från Anna Britta Nilssons Artikel '"Uslingarnas vård'. Eskilstunas fattigförsörjning i äldre tider' som återfinns i Eskilstuna mueers årsbok från år 1962. Mängder med information om fattighusen och fattigvården finns i arkiven efter Eskilstuna stads, Fors och Klosters fattigvårdsstyrelse. Tacktorps fattiggårs och Sjukhemmet i Balsta bildar även egna arkiv.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Kontakt

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna