MENY
Eskilstuna kommun

Johansson, Carl Edvard

"Världens mest noggranne man" : ur överdirektör C E Johanssons handlingar
av Lena Röös

Carl Edvard Johansson och hans kombinationsmåttsatser har blivit ett välkänt begrepp världen runt. Hans idéer kom mer eller mindre att revolutionera 1900-talets mättekniker, något som inte minst bekräftades av att Henry Ford anlitade Johansson och hans måttsatser för sin tillverkning i USA.

C E Johansson. Foto Eskilstuna stadsmuseum

Vad var det då som gjorde Carl Edvard så framgångsrik? Hans innovationer var egentligen inget nytt – som exempel kan nämnas att kombinationsmåttsatsen hade en föregångare i de passbitar som använts inom bl a vapentillverkningen. Nej, vad som gjorde Carl Edvards arbete unikt och framgångsrikt byggde till stor del på hans egen noggrannhet och envishet. Tack vare dessa egenskaper kunde han vidareutveckla idéer och projekt där andra gått bet, för att anpassa dem till en tid som allt mer krävde rationaliseringar och nya lösningar för massproduktion.

Som son till vad som skulle bli Frötuna bruks enda konstruktör, föddes Carl Edvard den 15 mars 1864. Barnen i huset lärde sig tidigt att arbeta för brödfödan, och de uppfostrades i sann kristlig anda med husandakt varje söndag. Som 7-åring vandrade Carl Edvard den 5 km långa vägen till folkskolan, där magistern snart kom att uppmärksamma kunskapstörsten hos gossen ”som bara ville veta mera och skrev som en präst”. 

Redan som ung började han konstruera och tillverka föremål, främst hushållsredskap för familjens och grannarnas räkning. Vid 14 års ålder, år 1880, byggde han en ångmaskin, och tillsammans med sin bror Arvid försökte han även tillverka en maskindriven vagn. Vem vet var den konstruktionen hade fört dem, om de lyckats?


Produktkatalog från 1958. Ur AB C E Johanssons arkiv, Arkiv Sörmland.

Två år senare, 1882, lämnade Carl Edvard fäderneshemmet för att söka arbete i USA. Där möttes han av brodern Arvid som rest i förväg, och de båda kom att arbeta tillsammans på ett flertal arbetsplatser i trakterna kring Minnesota. Efter en termins studier i engelska språket och aritmetik vid Gustavus Adolphus College i S:t Peter, Minnesota, återvände Carl Edvard till Sverige 1884. 

Året därpå erhöll han en plats som filare och hantlangare vid E V Beronius Mekaniska Verkstads AB i Eskilstuna. Det något enformiga arbetet vid Beronius kunde han lämna två år senare då han antogs som praktikant vid Carl Gustaf Stads Gevärsfaktori. Praktikplatsen erhölls mycket på grund av hans iver och nit i både arbetet och de kvällsstudier vid Eskilstuna Tekniska Söndags- och Aftonskola som han bedrev parallellt med arbetet. År 1888 antogs Carl Edvard som besiktningsrustmästarelev vid Faktoriet och tog där sin examen 1890. Den nyblivne besiktningsrustmästaren kom att få arbeta med översyn, kontroll och nytillverkning av mätverktyg för vapentillverkningen vid Faktoriet. 

Vapentillverkningen, liksom annan tillverkning, använde sig av mätinstrument som inte skilde sig mycket från de som använts 150 år tidigare. Ofta hade varje produkt sina egna mätverktyg, och dessa kunde endast i vissa fall användas i tillverkningen av andra produkter. Dessutom gick sällan måtten att foga samman – behövdes ett större mått för en särskild produktdetalj fick man helt enkelt tillverka ett separat mått. Carl Edvard märkte tidigt att någon slags standardisering av måttenheterna borde genomföras. 

I mitten av 1890-talet kom den svenska staten att lägga ut en större beställning av gevär hos den tyska fabrikanten Mauser-Werke i Oberndorf am Neckar. Meningen var att Faktoriet i Eskilstuna skulle studera tillverkningen i Tyskland, för att senare kunna ta över produktionen och förlägga den till Sverige. Faktoriets representant Carl Edvard Johansson anlände till Oberndorf första gången 1894. Till hans förvåning upptäckte han att Mauser-Werke, som hade högt anseende i branschen, inte hade något standardiserat system för måttkontroll. Där fanns, liksom på många andra håll, lösa samlingar av passbitar, tillverkade efter hand vartefter produktionen fortlöpte. I en dagbok från en av hans Tysklandsvistelser 1895 noterar han dessutom att man var tvungen att lägga ett till två tidningspapper under foten på mätverktyget för att få de korrekta måtten vid fräsning av vissa produktdetaljer. Sådana här speciallösningar gjorde arbetet med att studera och översätta produktionsmomenten problematiskt. 

Under vistelserna i Tyskland kom Carl Edvard att vidareutveckla sina idéer om vad som senare skulle komma att kallas kombinationsmåttsatsen. Hans tanke var att få fram en sats med så få passbitar som möjligt, som tillsammans skulle kunna kombineras på en mängd olika sätt, för att i sin tur kunna generera samtliga värden som kunde tänkas behövas inom produktionen. På tågresan hem efter en besiktningsresa till Tyskland 1896 började han skissa på sin måttsats och vid framkomsten till Eskilstuna var han nere i 102 passbitar i 3 serier. 

Faktoriets ledning var tidigt intresserade av Carl Edvards idéer och vid hemkomsten fick han tillåtelse att vid företagets verktygsavdelning påbörja arbetet med passbitarna. Själva finslipningen av bitarna skötte han själv i hemmet med hjälp av en symaskin ombyggd till slipmaskin. Hans hustru Margareta, som han gift sig med 1896, var i stor utsträckning hans enda medarbetare under dessa första år. Medan maken arbetade vid Faktoriet på dagarna, tog hon hand om både barn, hem och slipning av passbitar. När kvällen kom redovisade hon resultatet för maken, som sedan tog över och fortsatte arbetet till sent in på nätterna. Från och med år 1900 började Carl Edvard allt mer se måttsatsen som en färdig produkt, och år 1901 tog han patent på sin ”Måttsats för precisionsmättagning”. 

För att kunna komma igång med produktionen på allvar, samtidigt som han företog marknadsförings- och försäljningsresor runt om i landet, anställde han tre medarbetare. Anställningsformerna var inte de vanliga: samtliga (inklusive Carl Edvard själv) arbetade vid Faktoriet på dagarna och med passbitarna på kvällarna. Lönen bestod i en slags provision på antal sålda måttsatser. 

Succén var, trots nöjda kunder, inte given. I början hade man svårt att övertyga främst utländska institutioner och vetenskapsmän om måttsatsens betydelse. Även om man på många håll i världen anade att höga precisionskrav var något som skulle komma än mer i framtiden, var många konservativa och rädda för det stora omläggningsarbete som den nya mättekniken förde med sig. Efter en tid kom dock måttsatserna att få allt mer positiv uppmärksamhet. Carl Edvard fick omkring 1910 en betydelsefull vän och kompanjon i Artur Spångberg, som under en av sina marknadsföringskampanjer i Frankrike fått så mycket uppmärksamhet för den Johanssonska innovationen att den franske ingenjören Ballot utbrast: (enligt Spångberg ”omskrivet till någorlunda svenska:”) ”Ni får hela världen att må illa med Edra måttsatser!”. 

Den år 1910 bildade firman C E Johansson & Co kom påföljande år att ombildas till Aktiebolaget C E Johansson, där Carl Edvard fungerade som företagets verkställande direktör fram till och med 1917 då han valde att endast kvarstå i bolagets styrelse. Carl Edvard Johansson gick ur tiden år 1943 – kvar lämnade han ett företag som ännu år 2005 tillverkar mätinstrument i hans anda. 

Källor

  • Arkiv Sörmland: Överdirektör C E Johanssons personarkiv, volym DI:1 och DII:1 samt AB C E Johanssons arkiv, volym FVIII:1
  • Althin, Torsten: C E Johansson 1864-1943, Måttens mästare, Stockholm 1947. Minnesskrift med anledning av C E Johanssons 25-åriga verksamhet 1911-1936, Eskilstuna 1936.
  • Wikberg, Joel: Götlunda från forntid till nutid. 

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.
Tisdagar-onsdagar 10.00-12.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna