MENY
Eskilstuna kommun

Björnståhl, Jacob Jonas

Från Näshulta till Orienten
av Tomas Carlberg

Sveriges historia är dess kungars historia, men även andra aktörer har betydelse. Vem var till exempel Jacob Jonas Björnståhl? I den här artikeln ges en bild av hur denne man skrevs in i historien. Efter ett spännande liv i den akademiska världen blev han ett av de namn från 1700-talet som kom att finnas kvar även i dagens uppslagsverk och historieböcker.

Intresset för 1700-talets kulturpersonligheter är något som varierar i omfattning och intensitet bland forskare och allmänhet. Vissa perioder har det varit svalt, andra gånger är det starkt, men den färgstarka grupp som går under den samlande benämningen gustavianer har aldrig helt fallit i glömska.

En av dessa kulturella profiler var Jacob Jonas Björnståhl, född och uppvuxen i Näshulta socken strax utanför Eskilstuna. Minnet av denne man är nu lokalhistoria och som sådan pekar den vidare, ut mot världen…

Björnståhl var fattigstudenten som blev en av landets främsta reseskildrare och vetenskapsmän, en språkbegåvning utöver det vanliga som förde lärda diskussioner med Goethe, Rousseau och Voltaire. Uppmuntrad av kung Gustav III upptäckte han Turkiet. Ytterligare landvinningar stod på tur då han efter tolv år på resande fot drabbades av sjukdom som visade sig dödlig.

Vid 1900-talets mitt hedrades den lärde orientalisten med en minnessten och en minnestavla i Näshulta. Ett arkiv med handlingar som visar hur dessa manifestationer kom till finns på stadsarkivet i Eskilstuna. Det följande bygger till stor del på uppgifter i detta arkiv. Fotografierna är hämtade från samma källa.

Den unge Björnståhl växte upp i en relativt enkel men kulturellt levande miljö i norra Södermanland. Föräldrarna var Anna Regina Hjortsberg, dotter till kyrkoherden i Husby-Rekarne, och Magnus Gabriel Björnståhl, underofficer präglad av den karolinska tidens strama ideal. Arvet från barndomshemmet bar Jacob Jonas med sig hela livet, vilket bland annat visade sig i en grundmurad religiös fromhet.

Akademiledamoten Anders Österling vid minnesstenen. Fotograf okänd.

Efter studier i Strängnäs kom han på 1750-talet till Uppsala universitet. Där disputerade han första gången 1757 och blev några år senare filosofie magister och docent i svensk filologi (år 1765 även docent i arabiska). Han var väl förberedd inför den resa som väntade.

Den omtalade resan som anträddes år 1767, när Björnståhl utvalts som handledare åt två unga adelsmän under deras bildningsresa, innebar att man stannade längre perioder i de länder man besökte. Björnståhl genomforskade bok- och handskriftssamlingar och gjorde iakttagelser av folklivet. Ett stort verk skrevs om de upptäckter som gjordes under resan och utgavs postumt under 1780-talet. En del brev hann komma ut i bokform redan under författarens levnad. De länder han stannade i var Frankrike, Italien, Schweiz, Tyskland, Holland och England samt, i ett senare skede, Turkiet och Grekland. På varje plats uppsökte han framstående personer i kulturlivet.

Björnståhl befann sig i Oxford när Gustav III gav befallning om att han skulle ge sig åstad till det exotiska landet Turkiet vid Europas bortre gräns. Orienten var Björnståhls främsta forskningsfält och de utförliga brev han sänder hem därifrån anses av de flesta kännare vara de bästa han skrivit. I Konstantinopel sammanträffade han naturligt nog med Sveriges diplomat på platsen, vilken då var ingen annan än envoyen Ulrik Celsing, det vill säga den man som senare kom att flytta till Björnståhls hemtrakter och inköpa godset Biby i grannsocknen Gillberga, än i dag i släkten von Celsings ägo. Det finns alltså flera förbindelselänkar mellan norra Södermanland och Turkiet.    

Från Turkiet var det meningen att språkvetaren skulle bege sig vidare till Det Heliga Landet, vilket måste varit en önskedröm då hebreiskan var ett av de språk han ägnat sig mest åt. Under en avstickare till Grekland tog resan i stället tvärt slut. Drabbad av frossbrytningar, insjuknad i dysenteri, gick svensken mot döden. Flera läkare tillkallades men lyckades inte i sina försök att hejda sjukdomsförloppet. Resenären återsåg aldrig det hemland han lämnat 1767.

Drivkraften bakom projektet att hedra Björnståhl med en minnessten var godsägaren Eric Cervin på Haneberg. En annan initiativtagare var kyrkoherden Carl-Gösta Lagerfelt som kommit till Näshulta efter tidigare tjänstgöring som sjömanspastor i Kiel. Redan på 1930-talet bildade dessa båda herrar tillsammans med kommunalfullmäktiges ordförande, Olof Axelsson, en kommitté för att bereda frågan. Lagerfelt anordnade även församlingsaftnar där han föreläste om Björnståhl och utgav en skrift om honom, som utdelades till nyfikna församlingsbor.

Andra världskriget gjorde att ärendet sköts åt sidan. År 1948 började emellertid Cervin agera målmedvetet, och tog tidigt kontakt med författaren och akademiledamoten Anders Österling. Den bevarade korrespondensen visar på ett ömsesidigt intresse. I oktober lät Österling meddela att Svenska Akademien beslutat att teckna ett bidrag av 200 kronor till en minnessten. Omedelbart satte Cervin upp ett förslag på hur stenen skulle se ut och gjorde kostnadsberäkningar härför.

cervin

Godsägare Eric Cervin tog initiativ till firandet  av Björnståhl.

Därnäst gällde att hitta leverantörer. Förfrågan gjordes hos Mariefreds stenhuggeri och snart kom ett svar med konkreta förslag beträffande stenens utformning. Den 6 november var frågan uppe till beslut i Näshulta kommunalfullmäktige. Cervins aktivitet innebar att 500 kronor anslogs till minnesstenen. En insamling för att få ihop resterande belopp gjordes och donationslistan som gick runt skrevs på av ett 70-tal av bygdens invånare. Finansieringen var ordnad.

Planeringen för uppförandet av stenen fortsatte. Österling tillfrågades om att hålla ett minnestal och landshövdingen, Bo Hammarskjöld, skulle svara för avtäckningen av stenen. Datum bokades till den 26 maj, Kristi Himmelsfärds dag.

När det var så dags var hundratals personer närvarande, bland dem ett antal journalister från såväl lokalpress som riksdito. Högtidstalen finns att läsa i arkivet, liksom urklipp av tidningarnas referat av händelsen. Ceremonin inleddes och avslutades med körsång, först ”Jag hälsar dig soliga Sörmland” och sist Stenhammars högstämda hymn ”Sverige”.   

Drygt tio år senare uppmärksammades Björnståhl på nytt i Näshulta. Denna gång handlade det om att fira hans minne genom uppsättandet av en minnestavla på barndomshemmet, soldatstugan Rotarbol. Även denna gång var prominenta gäster inbjudna. H.K.H. Prins Wilhelm kom för att avtäcka minnestavlan. Högtidstal hölls av förste bibliotekarien Christian Callmer från Lunds universitet. Harry Martinsson var som Svenska Akademiens representant på plats för medaljutdelning. Svenska Akademin hade låtit prägla bronsmedaljer med bildhuggaren Johan Tobias Sergels porträtt av Björnståhl, att tilldelas personer som på olika sätt bevarat minnet av Näshultaprofessorn.

Prins Wilhelm i mitten flankeras av Harry Martinsson m fl år 1961. Fotograf okänd.

Uppsättandet av minnestavlan skedde den 23 januari 1961 och det var på dagen 230 år sedan den hedrade mannen föddes i socknen.

Hur ser då eftervärlden på Jacob Jonas Björnståhl?

Det har skrivits en hel del om Näshultasonen genom åren, även om han internationellt sett inte uppmärksammats på samma sätt som exempelvis Linné som han i viss mån var lärljunge till. Det råder ingen tvekan om att han var en betydande vetenskapsman, vars insatser på 1700-talet diskuterades bland doktorer och professorer i Tyskland och annorstädes.
 
År 1989 kom en ny svensk studie över Björnståhls liv, en innehållsrik bok av Erik Esking vars arkiv med kopior av brev och annat källmaterial förvaras på stadsarkivet i Eskilstuna.

Eskings historiska biografi finns att ta del av i stadsarkivets referensbibliotek. Där talas i en sammanfattning om Björnståhls påfallande receptivitet och om imponerande specialistkunskaper på språkområdet, om självständighet och om idérikedom som tog sitt förnämsta uttryck i hans fasthållande vid ett ”både-och”  i relationen mellan kristen tro och filosofi. Detta förhållningssätt var en sorts lösning på ett problem som präglade den samtida upplysningstiden, ”ett förebud om den kommande romantikens synteser”.

Prins Wilhelm sade bland annat följande i sitt tal inför avtäckningen av minnestavlan år 1961:
”Två faktorer bidrog mer än andra till framgången. Den ena: Björnståhls goda huvud tillika med en lidelsefull kunskapstörst. Den andra: hans uppväxtår i hemmet där han under den stränge faderns ledning lade grunden till sin oförskräckta karolinska framåtanda i såväl fysisk som intellektuell bemärkelse.”

Kanske kan man säga att han i själ och hjärta var karolin, son till den sista generationens krigare, men i så fall en sådan karolin som var före sin tid.
Björnståhl var uppväxt under den s k frihetstiden men nöjde sig inte med denna tids ideal utan gick sin egen väg. På ett ovanligt sätt förenade han det karolinska och det gustavianska, och på resorna i upplysningstidens Europa höll han fast vid sin utgångspunkt med envis konsekvens. Enkelhet och kunskapstörst gav resultat. Till sist fick han också det länge åstundade beviset för sitt arbetes vikt, en ordinarie professors titel vid Lunds universitet. Men beskedet om professuren hann tragiskt nog inte nå den strävsamme orientalisten.

”På väg att upptäcka Asien och Afrika dog han i Saloniki 12 juli 1779” lydde texten på hans gravsten i översättning från latinet.

Arkivfakta

Jakob Jonas Björnståls minne, Näshulta är ett litet arkiv bestående av en volym med handlingar angående minnessten och minnestavla. 0,05 hyllmeter. Erik Eskings personarkiv består av sju volymer med handlingar angående Jacob Jonas Björnståls historia. 0,25 hyllmeter.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.
Tisdagar-onsdagar 10.00-12.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna