MENY
Eskilstuna kommun

Kjula : folkbibliotekens vagga

av Johan Eriksson

Att biblioteken är öppna för alla ser vi idag som en självklarhet. De svenska folkbibliotekens väg har dock varit lång och krokig. Historien tar sin början i en liten landsbygdssocken i norra Sörmland, där man lät Sveriges kanske största folkrörelse – supandet – finansiera en betydligt nyttigare aktivitet på frammarsch: folkbildningen.

Bibliotek, i betydelsen ”boksamling”, har förstås funnits lika länge som boken själv. De första biblioteken var dock förbehållna den bildade överklassen, i form av privata samlingar och universitetsbibliotek.

Ett av Sveriges äldsta bibliotek, Lunds universitetsbibliotek, stadgade år 1666 således att besökare ”skulle låta sin betjäning och sitt olärda sällskap stanna utanför”. Samlingarna var helt enkelt inte avsedda för kreti och pleti.

Det skulle dröja mycket länge innan tanken på ett bibliotek tillgängligt för allmänheten började gro i Sverige. Det första fröet sattes av en driftig kyrkans man i Kjula socken, Södermanland. År 1799 formulerade han dessa tankar:

"Om hwar Socken förskaffade sig, af sina allmänna medel efter hand ett Bokförråd, hwilket lemnade i vård hos någon Prestman eller Klåckare i Församlingen, derutur hwar och en efter åstundan kunde mot säkerhet få låna böcker på utsatt tid, efter hwilken tid boken skulle i samma stånd till boksamlingen återställas, och derpå noga förteckning hållas, wore en god gärning"

Därmed startade alltså de svenska folkbibliotekens historia.

Förteckning över låntagare vid Kjula bibliotek 1890. Eskilstuna stadsarkiv.

Mannen ifråga var kyrkoherde Magnus Jonae Hjortsberg, i Kjula känd som ”den dyre kyrkoherden”, eftersom hans uppfinningsrikedom och energi inte stannade vid ovan nämnda folkbildningssträvanden: Hjortsberg lät under sin tid grundligt bygga om kyrkan, inköpte en orgel, samt uppförde även nytt fattighus och ny sockenstuga! Sannolikt var det i sockenstugan som det första biblioteket inrymdes.

Biblioteket i Kjula kom snart att få efterföljare i andra landsändar. Biblioteksrörelsen på landsbygden växte snabbt och kulminerade runt år 1870, då det fanns bibliotek i drygt 1400 svenska socknar.

Hjortsbergs idéer om en boksamling för ”hwar och en” grundades nog på en förhoppning om att församlingens medlemmar genom nyttig läsning bättre skulle kunna bidra till socknens utveckling och välmåga; en stor del av den litteratur som Sveriges sockenbibliotek tillhandahöll var av uppbygglig och bildande karaktär – inte minst var böcker i lantbrukslära vanliga. Nöjesläsning betraktades länge med misstänksamhet.

Den förste folkbibliotekarien i Sverige torde ha varit klockaren i Kjula. Hjortsberg författade nämligen en ”Klockarestadga” där man fastslog att till klockarens ämbete hörde att vara barnalärare, åderlåtare, apotekare, läkare och – bibliotekarie! Detta vid sidan av de ordinarie uppgifterna i kyrkan.

Hos Eskilstuna stadsarkiv finns fragment från Kjula sockenbiblioteks verksamhet vid 1800-talets slut. Biblioteket lydde vid denna tid under Kommunalnämnden, och bibliotekarietjänsten hade tagits över av socknens folkskollärare, Jakob Svensson.

Flygande rävar fascinerade säkert Kjulabonden. Ur Alfred Edmund Brehm "Däggdjurens lif" (Stockholm 1882).

1842 års folkskolestadga hade uttryckligen uppmanat socknarna att inrätta bibliotek för att underhålla de kunskaper som skolgången gav, samt för att främja en sant kristlig bildning. Därmed fanns en naturlig koppling mellan skolväsendet och biblioteken. Biblioteket i Kjula blev följaktligen inrymt i kyrkskolans lokaler.

Biblioteket finansierades dels genom en låntagaravgift om 50 öre per år, dels genom den kommunala brännvinsskatten. Det var alltså en annan, mycket större folkrörelse – supandet - som möjliggjorde den tidiga folkbildningen i Kjula.

År 1877 mottog bibliotekskassan totalt 37,89 kronor i bidrag från brännvinsskatten. Dessutom inflöt 8,75 kronor i avgifter för boklån, samt 14 kronor i ränta från de 273,19 kronor som satt i säkert förvar i ”Häradernas sparbank”. Kjula sockenbibliotek tycks alltså inte ha upplevt någon ekonomisk kris, ett öde som drabbade många andra svenska sockenbibliotek vid denna tid.

Jakob Svensson var lyckligt lottad: han uppbar lön för sitt arbete som biblioteksföreståndare. År 1890 kvitterade han ut en årslön för sysslan om 15 kronor (motsvarande 700-800 kronor idag). Pengarna utbetalades av Herr Patron Engström vid Ribbingelund.

Summan kan synas obetydlig, men faktum är att väldigt många sockenbibliotekarier jobbade helt utan lön. Löneproblemet sträckte sig också långt högre upp i bibliotekshierarkin: en av Sveriges riksbibliotekarier under 1800-talet, Johan Erik Rydkvist, omtalade att han under perioder på Kungliga Biblioteket jobbade under ”lönlöshet”. Bibliotekarieyrket sågs (redan då!?) som ett kall: ”Bibliotekarien går inte till jobbet för att bli rik, utan för att bli salig!” fastslog Gustaf Edvard Klemming, chef på Kungliga Biblioteket 1865-1890. Så sockenbibliotekarie Svensson var sannolikt nöjd med sina 15 kronors tillskott till lärarlönen.

Låntagarna i biblioteket i Kjula var inte fler än 10-15 stycken per år under 1880-talet. Merparten var män. Av kvinnorna märks bland annat skolfröken Lunding vid Hedskolan som en återkommande besökare.

Det tycks ändå som om biblioteket hade nått långt i strävan mot Hjortsbergs vision om att nå ”hwar och en” i socknen - åtminstone om man tolkar det som en önskan om att nå ut till både fattig och rik. Patron Engström och Herr Pastor Eriksson var säkert vana läsare och de förvånar inte att se deras namn i låntagarlängden. Men där finns även drängar, skomakare, hemmansägare och deras söner och döttrar, skomakare och målare. Även ett hjon från fattighuset, Olsson, nyttjade biblioteket. Olsson behövde dock inte erlägga någon avgift.

I arkivet finns inte några förteckningar bevarade över boksamlingen i Kjula, men i räkenskaperna ligger några strödda kvitton från bokinköpen kvar. Dessa vittnar om vad Kjulaborna läste under mörka kvällar, och kanske också drömde om under de långa arbetsdagarna. De nedanstående titlarna är kända och var vanligt förekommande i svenska sockenbibliotek – utbudet var ganska likriktat, eftersom det redan från 1836 utgavs s.k. mönsterkataloger som låg till grund för inköpen. Exempel på inköpta titlar:

  • Warren Ett lyckligt hem med små inkomster: En bok för unga qvinnor
  • Sigurd Svenska bilder och vrångbilder: humoresker, skizzer och berättelser
  • Sigurd I svenska bondehem: skildringar
  • Stinde Borgarfolk på resa eller herrskapet Buchholz' turistäventyr
  • Topelius Planeternas skyddslingar: en tids- och karaktersstudie från drottning Kristinas dagar 7 band
  • Brehm Däggdjurens lif
  • Hofberg Genom Sveriges bygder: skildringar af vårt land och folk

Dessa titlar talar väl också om att nöjesläsningen trots allt hade vunnit mark. Vad som helst tilläts knappast i biblioteket, men de inköpta böckerna var nog ämnade mer till förströelse och andlig odling, än den markens odling som många av låntagarna ägnade dagarna åt.
”Sigurd” tycks har varit representerad med flera titlar i Kjulas bibliotek. Namnet var en pseudonym för skriftställaren Karl Josef Alfred Hedenstierna. Han var inte accepterad i finkulturella kretsar, vilket framgår av denna ganska nedlåtande karaktäristik i Svenskt biografiskt handlexikon 1906:

"I hans folklifsbilder framträder en varm och okonstlad känsla, som dock emellanåt får en anstrykning af mindre klädsam sentimentalitet. Sigurds större berättelser sakna i än högre grad konstnärlighet  och djup, men äro vinnande genom en ärlig och naturlig syn på tingen och en viss trohjärtad prägel."

Stora Sundby slott i romantiskt skimmer. Ur Herman Hofberg "Genom Sveriges bygder: skildringar af vårt land och folk" (Örebro 1872).

Då som nu läste alltså de breda folklagren spännande och romantisk litteratur som kritiker och lärda gärna gjorde ner: hur skulle allmogen annars kunna skiljas från högdjuren?

Arkivfakta

I Eskilstuna stadsarkiv förvaras Kjula sockenbiblioteks handlingar i Kjula kommunalnämnds arkiv. Här finns även material från andra sockenbibliotek i kommunen under 1800-talet, t.ex. Näshulta, Västermo och Öja.

Hos stadsarkivet finns även mycket material från en parallell folkbildningsrörelse, nämligen arbetarnas och nykterhetsorganisationernas studiebibliotek, som så småningom smälte samman med sockenbiblioteken i det kommunala folkbibliotekets skepnad.

Äldre handlingar rörande sockenbiblioteket finns hos Landsarkivet i Uppsala, i Kjula församlings arkiv. Uppgifter kan från 1861 även finnas i folkskoleinspektörens arkiv, även det i Uppsala. Inspektören skulle bland annat notera vilka böcker som socknen hade. Den som vill skaffa sig en närmare uppfattning om den ovan nämnda litteraturen kan läsa två av titlarna – Brehm och Hofberg - på Internet, via projekt

Runeberglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.
Tisdagar-onsdagar 10.00-12.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna