MENY
Eskilstuna kommun

Varför finns det Eskilstunadialekter arkiverade i Uppsala?

Intervju


Foto: Manne Eriksson, 1941 (ULMA 22286), Institutet för språk och folkminnen.

De dialektinspelningar som nu publiceras för första gången, finns bevarade hos Institutet för språk och folkminnen i Uppsala. Men varför spelade man egentligen in olika dialektprov? Eskilskällan har frågat 1:e forskningsarkivarie Anna Westerberg, som vet mer om den historiska bakgrunden.

Varför dokumenterades dialekter överhuvudtaget?

 - Från början var skälet helt enkelt att man förstod att dialekterna skulle försvinna och ville dokumentera det som var utdöende för eftervärlden, innan det var för sent. Att dialekterna skulle försvinna var man övertygad om redan på 1800-talet, då man först började uppteckna dialekter för hand. Strax före sekelskiftet började man också göra ljudinspelningar med hjälp av en ny uppfinning, fonografen, som dock egentligen inte alls var lämpad för inspelning av naturligt tal. Tekniken fungerade bättre från och med mitten av 1930-talet då man började använda grammofon istället. 

- Tidigare var forskarna mest inriktade på att specialgranska enskilda ord. Innan man hade teknik för att spela in fanns också en idealiserad bild av språket, som inte alls stämde med verkligheten på svenska landsbygden. När de fick möjlighet att analysera hur människor faktiskt talade blev somliga närmast chockerade. Ljudupptagningarna visade ju upp talspråket i oredigerat skick med osammanhängande meningar, avbrott och tvära kast, dvs precis som naturligt talspråk brukar vara.  

Hur genomfördes inspelningarna? 

- På 1950-talet var det vanligt med urvalsprincipen ”NORM” (Nonmobile Older Rural Males) vilket innebar att man sökte upp äldre personer, företrädesvis män, som levt hela sitt liv i sin hemsocken på landsbygden, ju mer isolerat från omvärlden desto bättre. Deras språk ansågs vara genuint dialektalt, och det var det man ville komma åt.  

- 1967 ingick inspelningarna från Eskilstuna i ett stort och noga förberett projekt som leddes av Bengt Nordberg. Det handlade inte primärt om dialekter utan om sociala variationer i talspråket. Nordberg gick metodiskt tillväga och skaffade informanter i olika åldersgrupper, kön och socialgrupper. På så vis fick man ett underlag för språksociologisk forskning.  

- Vid inspelningarna eftersträvades en trygg intervjusituation. När en främmande person kom och presenterade sig som forskare kunde nog många få tunghäfta. Ibland var det därför personer som själva bodde på orten som intervjuade på uppdrag av beställaren. Men Bengt Nordberg är inte bara forskare utan också uppvuxen i Eskilstuna, så han genomförde intervjuer själv och lyckades bra med det.  

- De som intervjuades fick tala fritt om vilka ämnen de ville. De riktlinjer som fanns för innehållet föreslog ”informella, vardagliga samtal på en personlig nivå om välkända ting ur talarens egen erfarenhet”.  

Vad har forskningen handlat om? 

- Dialektforskningen har haft olika fokus vid olika tider. Så småningom började många forskare intressera sig mer för hur dialekternas försvinnande går till. Inspelningarna från 1967 resulterade i ett flertal publikationer (se lista nedan). Den sociala variationen hos vissa språkdrag har undersökts. Från början tyckte dialektforskarna i allmänhet att stadsdialekter var fördärvade av diverse främmande influenser och därför ointressanta. Idag kan man se att också de här ”utjämnade” dialekterna är väl värda att studera. Troligen är det bara de regionala dialekterna som kommer att finnas kvar i framtiden, för de mer utpräglade lokala målen är i stort sett redan borta. Bland de mest seglivade dialektdragen märks skillnader i satsmelodi och betoning.  

Vilka särskilda inslag från Eskilstuna är de mest intressanta för en språkforskare?  

- Vissa dialektdrag, som att säga vart istället för blev och gater istället för gator, är vanliga här samtidigt som de förekommer på många andra håll i mellersta och norra Sverige. Att däremot säga t ex köpi (köpt), läsi (läst) och åki (åkt) är typiskt för just sörmländska, men också för äldre stockholmska. 

Mer information kring dialekter och språkvetenskapligt källmaterial finns i Uppsala och på webben: Institutet för språk och folkminnenlänk till annan webbplats. Ett urval med ett tiotal av inspelningarna från Eskilstuna stad och landsbygd finns från och med 2010 samlade på Eskilskällan.

Undersökningar baserade på Eskilstunamaterialet: 

Bleckert, Lars, 1987: Centralsvensk diftongering som satsfonetiskt problem. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 21.) Uppsala.

Grass, Eva, 1970: Växlingen di ~ dom i Eskilstuna stadsspråk. Undersökning av ett recessivt språkdrag. (FUMS Rapport nr 16.) Uppsala universitet. Uppsala.

Hammermo, Olle, 1976: Sj-ljudet i Eskilstunaspråk. (FUMS Rapport nr 46.) Uppsala.

Hammermo, Olle, 1981: Eskilstunadiftongeringens variation. I: Widmark, G., (red.), Talspråksstudier. Insamling och analys. Lund. s. 108–124.

Nordberg, Bengt, 1970-2000 ca 15 titlar, fråga på ditt bibliotek

Pettersson, Agneta, 1969: Behandlingen av r i Eskilstuna stadsspråk. (FUMS Rapport nr 6.) Uppsala universitet. Uppsala.

Pettersson, Per A., 1979: Om böjningen av icke-neutrala substantiv i Eskilstunaspråket. Inom- och utomspråkligt betingad variation. (Acta Universitatis Uppsaliensis. Studia Philologiae Scandinavicae Upsaliensia 13.) Stockholm.

Ronge, Hans, 1988: Kakuminalt l i Eskilstunaspråket. (FUMS Rapport nr 139.) Uppsala universitet. Uppsala.

Sundgren, Eva, 2002: Återbesök i Eskilstuna: en undersökning av morfologisk variation och förändring i nutida talspråk. Diss. Uppsala: Univ.

Sundgren, Eva, 2004: Språkliga variationer och förändring. Exemplet Eskilstuna. Lund.

Tingbrand, Birgitta, 1970: Supinum i Eskilstuna stadsspråk. I. Variantformer av 1:a, 2:a och 4:e konjugationerna. (FUMS Rapport nr 12.) Uppsala universitet. Uppsala.

Tingbrand, Birgitta, 1973: ”Norge ha vi förresten vart ganska mycke i å åke, tittat.” Om verbböjning i Eskilstunaspråket. (FUMS Rapport nr 29.) Uppsala universitet. Uppsala.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Kontakt

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.
Tisdagar-onsdagar 10.00-12.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna