MENY
Eskilstuna kommun

Jag vill si´t först, innan jag tror´t

dialekter och minnen

Erik Karlsson från Västermo berättar om färjan över Hjälmare kanal, stadsbesök i Arboga och priset på brännvin, årets fester, skogsfrun i Vithällsskogen, hästskor över stalldörrar, mannen som fick getragg till hår och besök hos kloka gubben och gumman i Läppe.  

Om skrock och folklig vidskepelse var vanligt förr, så hade Erik en annan uppfattning. På frågan om han själv hade sett skogsfrun, näcken och trollkäringar kom svaret utan någon längre betänketid: "Jag vill si´t först, innan jag tror´t".

Transkription finns nedanför bilden. Lyssna på intervjun här:

[MP3] "För då hade..."öppnas i nytt fönster

Häst och vagn

Häst och vagn in till stan. "Ja det var till gå, eller också tänker jag det var väl någon som hade någon häst så fick de åka". Foto: Eskilstuna stadsmuseum. 

Erik Karlsson (Västermo) "För då hade..."

Transkription till skriftspråk

E.K.: För då hade … var det ingen bro över, utan då drog de bron över … färjan. 

N: Jaså, gjorde de det? 

E.K.: Ja, då hade de en järnkätting som de spände över kanalen, och så stod de och drog i den där järnkättingen… och var (god till) dra den där flotten fram och tillbaka. Så det, det kunde de få hålla på hela nätterna och stå sådär och dra fram och tillbaka. Nu har de ju det je-… bekvämt ändå på det där viset, om det nu kommer en båt för en natt då får de ju gå ö-… ut och öppna för. Men sen får de ju vara fria, om det kommer åkare eller gångare då behöver de ju inte bry sig något om. Om det kom gångare en natt och de börja på och skrika då var de ju bara tvungna till upp och ro över en sådan en. Så det var ett riktigt margöra. Ja …

N: Hur kom ni in till stan då?

E.K.: Ja det var till gå, eller också tänker jag det var väl någon som hade någon häst så fick de åka. Så det var ju inte tänkbart annars inte. Så det var om de skulle ha några köraffärer eller något så att… eller något till sälja eller så, ja då var de tvungna till stan med allting. Så det var detsamma vad det var så dit skulle de med det. Det var ju inget … inte så de köpte upp något där, nu köper de ju snart sagt … handlar upp allt möjligt och tar ut så de får väl köpa vad som helst med sig i både det ena och det andra. Till exempel den här han tar ju hem gödningsämnen utav alla slag och så mycket som finns. Så mycket som en kan räkna upp så tar han ju hem och har till sälja. Men då fanns det ju inte något, utan skulle de ha en smula, ja det var inte annat än åka åt stan efter. Om de inte skulle ha mer än en säck gödningsämne, ja det fick de åka åt stan för till att få. Nu tar han ju hem stora, stora billaster och har ligger i magasinet här nere. Så det är inte tu tal om inte det finns. Jadå.

N: Ja, men det var väl… kunde väl vara roligt ibland att arbeta på en sådan här stor gård. Ni hade väl fester ibland och så?  

E.K.: Jaa, inte så ovanligt här särdeles på gården inte, för jag vet inte de var inte  riktigt precis överens så de kunde göra någon särdeles (eh) sammankomst på det viset, utan de drog sej nästan i flera … gruppvis se. Så de var aldrig eniga så de kunde komma ihop sig hela jesviten på en gång, så de kunde göra sam-… i samband inte, utan då var det så då gick de ut i någon torparstuga eller så, så de kom åt någon loge att dansa på. Det var vissa avdelningar snart sagt på folket. Så de var ju aldrig så i samband som vad de är på sina håll inte. På sina håll där är de ju ihop både den ena och den andra, men det var ju som de inte skulle vara för lite bättre och sämre en del se. (N: Jasså) Jaa se …  

N: Vilka var bättre då, och vilka var sämre?  

E.K.: Ja det vet jag inte, det … det var allt eftersom det tog åt dem. (Skratt)  

N: Det var det de som var (---) förstås?  

E.K.: Jaa, de som då in-… de som var små familjer förstås, de höll sej för till vara lite bättre, för de kunde ju klara av så de hade liten smula bättre, mot de som nu satt stora familjer.  

E.K.: Se det vart det ju sämre för i den vägen. Så det …  

N: Men gården bjöd väl på en del fester ibland? Slåtterfester och…  

E.K.: Jaa … nej jag vill säga den här Anders Andersson var här för hans gumma hette Lovisa, frun, och se då fick vi komma in och få riktig traktering då på eftermiddagen den dagen. Annars så vart det…  

N: Vilken dag var det? Det var början då …  

E.K.: Det var när det var Lovisa.  

N: När det var Lovisa? Jaså.  

E.K.: Ja, hennes namnsdag se, se då fick vi komma in och få se, äta och dricka så mycket vi orkade, förmå med. Och sedan fick vi då skaffa oss spelman, så fick vi gå upp på magasinet och dansa.  

N: Vad hade ni för spelman då?  

E.K.: Jaa, det var den första en skulle nog … vara god till komma åt och få tag i, för det var ju inte så gott om dem här ikring inte.  

E.K: Alltid så letade en på någon som hölls där och spelade.  

N: Det var ingen fin spelman ni hade?  

E.K.: Neej nej nej, det var det inte, utan det var lagom och jämt det. Ja den … på den tiden då hade de ju det … stort mejeri här nere i full dusch.  

E.K.: Så det hade de ju …  

E.K.: … det var så pass så de hade mejeriet här nere att klara av.  

N: Hade de det?  

E.K.: Jaadå, så där och där nere där handlaren är, hela den stora byggningen var till mejeri.  

E.K.: Så folket ikring här de lämnade mjölken dit. Så där var det ju liv och rörelse där nere med, på den tiden, men nu är det ju boningshus och lite utav varje, så nu är ju affären intagen här på hela det där stora huset.  

N: Ni hade inga slåtterfester inte?  

E.K.: Nej det fanns inte.  

N: Och inga andra fester heller, var (det) bara Lovisa ni …  

E.K.: Ja, det var bara till den dagen, heh, annars så var det inte något.  

N: Och när ni fick skörden in, då var det ingenting särskilt inte?  

E.K.: Nej det var inte något då heller. Då var det alldeles som det skulle så vara. Det var det visst det. Men se sen när Gustav Andersson var här, han hade då lite för sej när vi fick in… in festen att vi s-… fick gå in då och få k-… (äh) kaffe och … och varsin snaps av honom då, när vi fick in all skörden. Så det höll… han sade: ”Ja ska hålla lite efter… efter mina gamla”, sa han. Men sedan när han kom hän, sen vart det ju slut med det med, så sedan har det just inte varit något.  

N: Och till jul fick ni inget extra då?  

E.K.: Neej, inte något särskilt inte, det fick vi aldrig något, utan det var då om det var tätt efter jul, om en ville ta ut av st-… utav staten och skicka in till kvarnen och låta mala, men då fick en lov ta utav sin egen stat, det fick en gö-… göra. Då vart det ju extra för oss, men inte vart det något annars inte. Utan det var ju utav det vi gick och arbetade för se, annars så var vi allt bet.  

N: Hur firade ni julen då?  

E.K.: Ja det gjorde vi då som nu, för de som var lediga ifrån jul och ett som annat så fö-… fick de ju vara utav de som då hade tur till hållas å sköta djuren så fick de gå där. Så det var inte något till … till hålla undan för inte. Ja, det var ju då i juldagsmorgon förstås så många som kunde få rum och få komma med så åkte en ju till kyrkan.  

N: Jaa, och ha-… var det med … med gårdens hästar då?  

E.K.: Ja det fick vi ju ta så långt … (eh) hästarna de räckte ju till, för det fanns ju gott om, men se det var värre med sju-… med till få några till sj-… några skjutsar.  

N: Var det svårt?  

E.K.: Slä-… ja slädar, för det räckte ju inte till åt alla.  

N: Javisst ja.  

E.K.: Så det gick ju inte. Och många gick ju med, och de som var yngre de gick ju. Då var det ju så då ställde de i alla fall så de … utav de äldre fick åka, och sen de yngre de gick. För det var ju inte så jesvint då som det är nu inte, utan då fick en allt pavla och gå mycket. Och skulle en … jag vill säga ungdomen om de skulle neråt stan eller något sisådär, det var inte annat än till … till pavla och gå. Det följdes vi ju jämt så vi gick hela skockar, och sen var det till kunna prata och … stimma efter vägen så han inte vart så lång.  

N: Sjöng ni också?  

E.K.: Ja för all del, de som hade god sångröst så sjöng de ju.  

N: Vad sjöng ni då?  

E.K.: Ja, det var allt möjligt hittade de på. Sedan när vi gick hemåt då … då var det en del så pass så en fick … en fick hållas och släpa varandra i (långa) stycken hemåt, och det var ju inte något vidare trevligt det heller.  

N: Brännvinet var billigt då?  

E.K.: Jaadå. Det liksta brännvinet då det kostade en och tio litern. (Skratt). Då hade de en sort som kostade nittiofem öre med.  

N: Ni brände inte brännvin?  

E.K.: Neej, det gjorde vi nog aldrig, så det var vi aldrig på här inte.  

N: Ni gjorde inte det här på trakten?  

E.K.: Neej, det höll de aldrig på med här som … som ja är god till ha reda på inte. Så det gjorde de inte.  

N: Ni hade inte halm i stugan på julen inte?  

E.K.: Neej, det hade de inte, inte som jag vet …  

E.K.: … inte, det var aldrig något in-… inlagt i någon stuga inte.  

N: Men julgran och sådant där, hade ni det?  

E.K.: Det fanns ju. Så snart som det var så pass så de orkade med något, så hade de ju.  

N: Men alla hade väl inte?  

E.K.: Ja, det var utav de som var äldre de tyckte de ville inte ha något, men nog sedan vi började så nog hålls vi och pysslar med en buske så dannt det vart.  

N: Å så hade ni juldanser då?  

E.K.: Jaa, det var inte utav eh … jag vill säga de då som var kompanjoner så gick de ju till varandra då efter julhelgen, och då var det till gå en kväll le-… lite emellan sisådär, vart tillbjudna till varandra. Det var det enda en hade … roliga (eh) en hade. Men hade en då tur så att en skulle ha de där lagårdsturerna till la-… lagård eller stall till gå i då fick en hålla till godo och vara där. Så det var … gick efter tur o ordning.  

N: Säg, här i Västermo, här kunde de väl trolla här upp i skogarna? 

E.K.: Ja inte vet jag till något (Med skratt) sedan jag kom häråt inte.  

N: Gjorde de inte det? (E.K.: Neej.) Fanns det inga gamla trollgubbar?  

E.K.: Neej, inte som jag vet till inte, det tror jag inte var några. De sa att det … det skulle kunna finnas någon enda men inte varsna jag något inte. Och likaså med det som de talade om att det skulle vara sådan där skogsfru här borta i den där skogen.  

N: Vilken skog?  

E.K.: De kallade den där för Vithällskogen här ute, den som hör hit till gården. Jag har gått fram där i skogen både sent och bittida och kört och allt möjligt, men aldrig har jag varsnat något in-… och inte har jag vurte fästad för något heller.  

N: Vad berättade de om skogsfrun då?  

E.K.: Ja, de såg den där lite emellanåt.  

N: Hur såg hon ut då?  

E.K.: Ja se det var aldrig sagt, utan fick de se lite och då försvann hon så kvickt så. (N: Ja.) Men inte ha jag varit framme för något inte. Det kan jag då säga att jag inte har gjort.  

N: Såg de näcken också?  

E.K.: Nej, det har jag inte hört tal på att de har sett den inte. (Harkling). Så det vet jag inte.  

N: Men de berättade väl att … de gamla berättade väl att de fa-… att de hade sett trollkäringar och så?  

E.K.: Ja, i romaner se där där kunde det nog sitta och slå upp historier så det kom fram.  

N: Ja, men inte i romaner heller.  

E.K.: Jaa, det var historier de kom fram med, de tyckte att det … de … de då sku-… just som hållas och prata och skrämma de yngre se. Se det, det hade de just som lite roligt på det där vise, men många trodde väl på det där, men jag vet inte jag har aldrig varit någon sådan där lättsagd och skrämd utav mig, så att jag sade. ”Det där vill jag se först innan jag tror”, svara jag. Men många, de som var lite svaga och se de trodde på sådant där. Men aldrig har jag trott något på sådant där, det var … det var som jag sade att: ”Jag vill se det först, innan jag tror det”. Så det var alldeles omöjligt för dem till (att) få mig till tro något, för jag vet inte hurdan jag har varit, jag har varit rakt alldeles som lite ensam på det där viset för inte har de kunnat lura mig i … i den där saken något inte. Och sedan jag vart större och äldre se sedan har det varit alldeles omöjligt för dem, för sedan har de inte rått på mig på något.  

N: De … kloka gubbar och kloka gummor det hade de väl här?  

E.K.: Inte här på trakten inte.  

N: Vart for de när de blev sjuka då?  

E.K.: Det var här uppåt Bergslagstrakten, där upp igenom hölls de och åkte till … bar det iväg. Och mycket var de iväg till … Vad heter det nu igen? Där i Jurte, vid Bie eller vad … vad det heter där borta, där … Läppe någonstans var det var, där hade de sådana där … där var det en fru och en gubbe, de där de skulle ju vara riktigt säkra till hållas och … och hjälpa folk. Så d-… de åkte mycket härifrån och däråt för sådant där.  

N: Hur bar de sej åt då?  

E.K.: Jaa, se det vet jag inte, de satt väl och ti-… de … de sa att han (eh) satt där och titta på dem, och så satt han och läste lite för sig själv. Så det kunde de inte få reda på. Och så fick de lite medicin av honom. (N: Jasså.) Jaa.  

N: Ni vet inte vad han läste i för något inte?  

E.K.: Neej, se det, det kom de aldrig över inte.  

N: Det är ingen som vet något gammalt och sådär inte?  

E.K.: Neej det där det … det är sådant som de har för sej själva. 

N: Jaa. De brukade inte rita femuddar på … på (eh) lagårdar och sådär för att hålla trollen borta?  

K: Nej det har jag aldrig varsna här. Så det har jag inte gjort alls. Annars där de hade sådant där gammalt skrock, där skulle de ju spika en gammal hästsko över stalldörren, så hästen skulle gå under (Med skratt) och för var gång en gick ut och in, men det har jag aldrig varsnat men än på … Joo, ja kommer ihåg nu när vi kom till Grönhuvud där nere, det stallet, där hängde en gammal utsliten hästsko fastspikad ovanför dörren, det kommer jag ihåg nu. Men aldrig vid ... far min han hade ju häst jämt, men aldrig brydde han sig något om det där inte. Och inte varsnade han att det var något fel med hästen heller.  

N: Kommer Karlsson ihåg mera sådant där gammalt skrock?  

E.K.: Neej, det gör jag inte särskilt inte.  

N: Någonting kanske?  

E.K.: Ja inte vidare än de pratade om den som bodde före oss där nere vid Grönhuvud jag vill säga. Det var ju en sådan där rackargubbe de talade om skulle vara, men hurdant det var med det, för jag såg ju aldrig honom. Och då på den tiden då hölls de och körde upp till ... till Bergslagen, ”till Bärs” sa de. Och den där det var … hade de ju .. körde de foror och… och då var det en gumma som hade getter. Och det var en bock han gick sta och fastnade med hornen i den där hökassen som gubben hade. Och hon skrek på honom han skulle stanna och ta dän den. ”Nej när han har gått dit får han gå dän!” sade gubben. ”Ja du ska få en getragg på ditt huvud”, sade käringen hon. Och med det så fick han, de sade att han … att hon … hans hår det … det vart alldeles som getragg. Men ocke sanning är se det vet inte jag, för jag såg ju aldrig gubben, för han var död innan ve ... vi kom däråt. Men det där pratade de mycket om, så det skulle de väl gubevars just som hållas och skrämmas för det så att vi inte skulle kunna tordas gå någonstans, men aldrig varsnade jag något inte och inte något utav mina syskon heller. Så det var ju bra med. Och inte hörde jag till att det var någon annan som sade heller att de såg något efter det, fast de sa att de skulle få se det, men inte tusan varsnade de något ut-… utav det inte.          

Ordförklaringar:  

margöra = obehagligt (besvärligt) arbete  

jesvint (gesvind) = bekvämt, lätt; snabb, hastig, kvick, rörlig  

pavla = snöra på sig skor  

dann med = förtjust i, betagen i  

liksta = bästa  

vurte/vurti = blivit (av varda)  

Jurte = Julita  

varsna = bli uppmärksam på någonting (av vara)  

ta dän = ta bort  

gå dän = gå bort  

jesviten = allihop

ocke = vilken  

Källor: Ordbok över svenska språket / utgiven av Svenska akademien. Rietz, Johan Ernst: svenskt dialektlexikon (1962)

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för ditt svar!

Du har nu hjälpt oss att förbättra eskilstuna.se.

Kontakt

Eskilskällan

Ett rum i Stadsbiblioteket där personal från arkiv, bibliotek och museer bemannar vissa tider.

Öppettider

Måndagar 13.00-15.00.

Postadress

Box 17, 631 02 Eskilstuna